Välkommen till tantträsket, part one

Jag har tagit en paus ifrån stickande för tillfället till min sambos stora lättnad. Det var lite tufft ett tag, i december. Det blev inte mycket sagt i vårt hus om kvällarna. Är det något bra på tv ikväll? Ssschh, 89, 90, 91 faasiken, jag har tappat en maska. Sambon är tyst en timme innan han försynt prövar igen. Har du hittat maskan nu? Vänta lite, jag måste sticka färdigt detta varvet först. Omslag, ihop, rät, ihop, vänta fan. Jag var nära att bli singel igen. Stickdjävulen grep tag i mig och jag var fast i stickträsket, det blev ett beroende värre än... eeeh, kaffe kanske, om vi nu pratar tantbegär. Jag kände att jag blev starkt asocial, drog ner en vännina i fördärvet för att inte bli helt isolerad. Vi satt och stickade tillsammans och slängde iväg ett ord eller två max. Tyckte sambon var väldigt sällskapssjuk plötslig och hoppades att han kunde roa sig själv lite mer. Vilket han gjorde. Han kontrade genom att köpa en mp3spelare. Jättekul om kvällarna hade vi hemma hos oss. En satt i soffan och rabblade maskor, lätt manisk, svärande över att ha valt det lena men ack så lurviga mohairgarnet till den rutermönstrade vindlande stora sjalen. Den andra gick omkring nöjd och glad för han hörde inte längre sifferharangerna. Han hade hörlurar i öronen och brast ut i hänförda utrop med jämna mellanrum. Fantastisk uppfinning, ha-ha-ha. Detta är ju inte klokt så fiffigt, man kan ju ladda ner massor av talböcker och lyssna på allt man vill. Ha jättekul helt på egen hand. Efter sjalen så fortsatte jag i raskt takt sticka en liten chic väska i 50-talsmodell. Jag ska erkänna att i detta skede spred jag denna stickpest till en massa oskyldiga stackare genom att bjuda ut beskrivningen till väskan på Anna fet. Mel Es blog. Jag har mailat ut stickbeskrivingar till säkert 70 pers och dragit med dem i mitt fall. Jag langar fortfarande ut mönster. Det blev ganska trist efter ett tag hemmavid, sambon svarade inte länge på tilltal, han hade ju vant sig vid att alla meningar brutalt tystades ned. Han var ju jättenöjd med att leva med sinmp3apelare. Nu har jag börjat avprogrammera mig, tittar på en massa gräsliga dammiga gamla stickmönster som inte någon vettig människa vill ha på sig. Det hjälpte, vi har börjat prata med varandra igen. Jag har lovat mig själv en "vit" vår. Titta på dessa härligt gräsliga virkade shorts! Aldrig att jag vill sno ihop dem. Men vänta, den där vita toppen var inte helt tokig. Hmm...