... och så lite till

Fattar inte hur jag tänkte när jag började blogga. Tyckte det skulle vara hur småputtrigt som helst att blogga om lite blommor och växter, jag gillar ju det. Hrmm, har inte riktigt blivit så. Förrän nu då. Gick precis ut i kvällsljuset och fotade. Färgerna blir så mättade när det börjar skymma. De vita syrenerna som förra ägarna satte innan de flyttade börjar komma till sin rätt nu. Vita syrener doftar underbart, mmmm. Aklejor som är så förunderligt vackra, sagoblommor. Grävde upp en planta från min farmors trädgård för 5 år sedan, Först fick den bo i en kruka på balkong. Det gick hur bra som helst, men nu äntligen får den vräka ut sig och fröså sig hur mycket den vill.



Hur som helst ibland, som nu, är det skönt att bo på landet. Det första som slog mig när vi flyttat hit ut från centrala Malmö var tystnaden. Från bilar och människor som larmade alla tider på dygnet till... nada. Ja, lite fågelkvitter på sin höjd. En ko som muar, eh, råmar. Mumlande grannar. Okej då, barnskrik hörs en del det gör det. Men annars är det så tyst. Första månaderna behöll jag öronpropparna för att det var så onaturligt tyst om natten. Nu har jag lärt mig njuta.